Hur kom det sig att din konst hamnade på Stadsgårdsterminalen?

Jag och Anna Haikara (@ahaikaa på Instagram) har lärt känna varandra via Konstjord och eftersom vi båda två vid tillfälle fått förfrågan från Andreas, kulturchef på Kollektivet Livet, att hjälpa till att fixa fint på takterrassen så gjorde vi ett samarbete under arbetsnamnet hAnna. Utöver det är vi två separata kreatörer som både är lika och olika.

 

Hur skulle du beskriva din konst?

Jag hämtar mycket inspiration från naturen, hur den växer, ordnar sig, ser ut och rör sig. Jag gillar kontraster, storformat och symmetri. Och textur. Jag tycker inte om att begränsa mig så jag har valt att arbeta med olika material, men främst just nu är färg, textil och belysning. 

 

Jag tycker faktiskt det är svårt att beskriva min konst, det är lättare för mig att beskriva mig som konstnär, eftersom det jag gör är ett resultat av en relativt orimlig hjärna som ofta går på högvarv och hellre vill leka fritt än vara vuxen. Vuxenlivet är ganska tråkigt, det är grått, ansvarsfullt, autogiro, och luktar förmodligen gammalt kaffe, heltäckningsmatta och papper.

 

Vilken konst har du gjort i huset?

Vi har enbart arbetat uppe på terrassen. Anna tog fram idé och skiss för den rosa bänken, bullerplanket och blomlådorna, samt gjorde ett möbleringsförslag utefter hur det önskades att gästerna rörde sig på terrassen. Målningarna har jag designat, och vi tog gemensamt beslut om vilka färger vi skulle använda. Jag var dock väldigt, väldigt insnöad på grönt och Anna såg inte den färgen framför sig där uppe, så jag litade på det till 100% och tog rygg på henne i hur vi skulle tänka kring hur vi kombinerade färgerna vi valt.

 

Hur var processen med att skapa på Stadsgårdsterminalen?

Det var sådär härligt kaotiskt och roligt som det blir när något är nyöppnat, peppigt, stressigt. Högt i tak för vad fantasin kan få tillåtas göra men också med verklighetens tråkiga aspekter i form av minimal budget och bristande extra-armar/händer (vem önskar inte att en vore en bläckfisk när så mycket magi skulle kunna skapas, eh?).

 

Om jag inte missminner mig så tog det 3 veckor att färdigställa. Anna jobbade på plats med byggen den första veckan, och jag satt hemma och skissade. Sen kom jag in och satte igång processen med att måla. Med några få undantag jobbade vi under de timmar då det inte var öppet. Vi hade ett litet crew av människor som kom förbi och hjälpte till att både måla och bygga när det fanns tid, men eftersom jag tog lead på målningarna då Anna dessvärre var tvungen att gå tillbaka till kontorsjobb efter semester så dygnade jag vissa nätter och sov på kontoret så det skulle hinnas bli klart. Det var sensommar, och det var helt A M A Z I N G att kunna dra på en kanna kaffe och gå ut direkt i morgonsolen och måla, minnen jag håller varmt om hjärtat och är glad att jag fått uppleva <3

 

Vi fick tyvärr skala ner på vår vision för vad vi ville göra, tiden räckte tyvärr inte till. Det var så himla fint ändå att få pepp och stöd för alla idéer, att få ett så stort förtroende att vi som kreatörer faktiskt är bra på det vi gör och att det sätts en tillit därtill, det är kärlek.

 

Kan du berätta lite om verken? 

Verken som finns på terrassen heter Rorschach (bullerplanket), Blumen (golvet) och Shapes (bänken). De är gjorda med hjälp av stenciler och projektor, och sen målade för hand.

 

Målningarna är en del av en art sequence som heter PSYKOTROPKONVENTIONEN. De har fyra huvudformer som bestämmer hur de växer fram; Shapes, Blumen, Rorschach och (a)ether. Varje motiv/målning finns bara i en upplaga, det finns inga begränsningar för vilka material som används eller vart de skall placeras, hur stora/små de skall vara eller egentligen någonting, förutom själva huvudformen då. Det är som en levande organism vars existens bygger på divergent evolution.

 

Jag personligen tycker det är jättetrist att målningar bara skall finnas på väggar, därför är verken placerade som de är. Golvet kommer att slitas, och det är meningen. Mänskligheten kommer sätta sina avtryck, och det ger en extra känsla för liv och rörelse, en påminnelse om att spår av användande är något fint och inget som måste fixas till för att vara värt något. Spår skapar minnen, och det är vackert. Det är en av anledningarna till att de finns på golvet - den andra är en hyllning till gatukonsten i det offentliga rummet som existerar på sina egna villkor, tills den oftast saneras bort. 

 

Välkommen att avnjuta konsten på Terrassen där det också serveras mat, dryck och sol!