.png)
Jonas valde tidigt att arbeta med trappuppgången på Stadsgårdsterminalen, och den vägg som blickar mot vattnet. Inspirerad av Gianno Colombo’s Strutturazione och den Venetianska traditionen Sposalizio del Mare (“marriage of the sea”) har han gestaltat en rörelse från himmel till hav, från sol till mark, med trapphuset som en typ av röntgenplåt. Vad syns därinne? Balanserande stenar, myntkastning, kasta macka, plättar… Att det just är nio cirklar anspelar inte på Dante men det är öppet för Tolkning. Det började med ett övergångsställe.
Hans ingång till vårt konstnärsresidens STAIR har varit att göra något i gränslandet av symboliskt och abstrakt, ge rum för fantasi men samtidigt husera en tydlighet. I fokus står varken början eller slutet, utan allt däremellan. Trapphuset i sig är en metafor.
”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.” — Tomas Tranströmer
Jonas Johansson är en lantis, uppvuxen i en skola vid havet med en målerisk, militärisk och ibland kolerisk omgivning. Vid vissa nätter vandrade de förbirullande strålkastarnas ljus längs väggen, maskerade av fönstrets ramar. Ett vaggande till sömns, och en allierad mot mörkret.
Efter att ha arbetat som designer i bland annat Tokyo, Montreal och London, bosatte sig Jonas i Stockholm där han driver sin konstnärliga praktik och arbetar som lektor i Visuell Kommunikation på Beckmans designhögskola. Sedan ett tidigare verk i Markuskyrkan har det vertikala formatet intresserat, och efter ett besök i Kiruna uppmärksammades symbolerna vid stadens övergångsställen, som sedan dess förundrat och förbryllat. Det är tre symboler, som alla är nycklar för att komma framåt. Himlen, handen, människan.
.jpeg)
